Vad tog tiden i vägen???
har varit välldig tufft de här månaderna men försöker änndå få ihop allt.
Vet att jag är en stark person men ibland blir det bara för mycket.
Det har varit som en karusell alla kännslor har snurrat runt runt men har änndå lyckas hålla mig kvar.Har kännt mig ganska ensam i allt man vill inte lasta någon om min omständighet läge sen är jag också tjurrig och envis men ibland rinner luft ur en så vill man bara fly har haft hemlängtan till småland en längre tid saknar mina vänner där osv. så få se vad som händer längre fram. först måste jag bli klar med skolan sen har jag ett sommar vikarier i sommar på en halvtjänst men fick en time extra. De blir där jag jobbat förra sommaren så det ska bli kul.
Så det är mycket att tänka på plus älsklingen har ju sitt här och läkare osv,
men vi har diskuterat lite hur vi ska göra men just nu är det inte aktuellet.
sen kan det också vara så att därför jag har hemlängtan kan vara att jag inte kan åka till småland när jag vill och svårt att få jobb så ekonomin inte är den bästa.
Nog om detta just nu är jag hemma mår inget bra ont i magen och ena stunden fryser jag eller svettas vet inte om det är pågrund av stress eller att jag är sjuk.
Det är mycket pluggande mycket läxor plus vi håller på att sätta upp en catwalk i skolan alla likas värde i våran klass så det är mycket jobb 2 tidningar har varit i våran klass och interjuvat oss. sen har vi också varit ute på praktik 5 vekor det var kul men är tillbaka i skolan igen. våran catwalk är det mycket jobb med det är en likelse av Glada Hudvig. men så kul att jobba med eleverna som ska gå cat walken.
Det blir 2 föreställningar en på förmiddagen och en på eftermiddagen.
En del företag och tidnigar som har sponsart är bjudna och några till annars är det bara de som går i skolan som får komma för det går inte att få in hur många som helst.
Har hur mycket som hels att berätta men orken är inte med mig måste gå och vila lite nu innnan försöka fixa lite middag men måste berätta en sak till innan jag slutar.
Visst de sog illa ut men jag peppade min älskling och puffade på att inte ge upp. de har varit tufft för han sutti i rullstol och haft ont till å med gnällig men det gör inget för jag förstår han och det är okej.
Men så klart har vi haft våra duster och jag har haft en stor dos tålamod fast ibland har mitt tålamod runnit över men jag är inte mer en människa.vi bägge är tjuriga och envis så där av att vi lyckas komma tillbaka. läkorna var imponerade och dem som har hjälpt han med träningen de trodde inte att han skulle bli så frisk och stark så fort.
öööööö kan det vara att han har en sådan flickvän som mig som inte låter han att tycka synd om mig och kör med han lite då och då hahahahaha skämt och sido min älskling har gjort det mesta jobbet själv är så stolt över honom vet inte om jag hade varit lika duktig om det hade hänt mig???
ha det bäst puss och kram !
Va rädda om er!
Vet inte när jag hinner titta in igen men ska försöka att de inte tar så långt tid till nästa.